Historia och kulturmiljö

 

 

Borgen Falkenberg låg intill Ätran där en ruin fortfarande finns kvar vid Tullbrons östra fäste. Borgen förstördes 1434 när Engelbrekts upprorshär härjade i Halland. Inför hotet om anfall evakuerades borgen och sattes i brand. Teckning till en informationstavla. Bilden finns också i "Falkenberg i dansk medeltid" av Mats Dahlbom och Peter Skoglund (2011).

 

 

Vid utgrävningar av borgen i Falkenberg påträffades ett glasföremål i form av ett huvud med påmålat ansikte.

 

 

Kanske såg det ut så här i nuvarande Söndrums kyrkby för tusen år sedan. Arkeologiska utgrävningar visar att området varit bebott åtminstone sedan järnåldern. Teckning till Söndrums hembygdsförenings skrift från 2007.

 

 

Med Harald Blåtand kom kristendomen till Danmark, och han blev också den som enade danerna. Kung Haralds dop var en del av det politiska spelet i Danmark på 900-talet.

 

 

Kyrkbacken i Getakärr en vintersöndag på 1300-talet. Getakärr, även kallat Gamla Varberg, var en föregångare till nuvarande staden Varberg, Murrester av kyrkan finns fortfarande kvar.

 

 

Från kyrktornet i Getakärr vänder vi blicken mot slottet på blivande Varbergs fästning.

 

 

 

År 1343 hölls ett kungamöte på Varbergs slott. En skulptur söder om fästningen minner om mötet, och på en informationstavla kan man läsa om människor och företeelser med anknytning till medeltidens Varberg.

 

 

På Holma ö vid Byasjön i Sibbarp, Varbergs kommun, finns lämningar efter en medeltida borg eller befäst gård. Folktraditionen kallar även platsen Truedsholm men närmare uppgifter har för längesedan fallit i glömska. Bild ur hembygdsboken om Sibbarp och Dagsås (1993).

 

 

I Sibbarp finns en av Hallands många medeltidskyrkor. Denna tillhör de få som aldrig försetts med torn utan har en fristående klockstapel. I den hänger en av Hallands äldsta kyrkklockor, daterad till 1455.

 

 

 

 

Småskaligt brukande av jorden kring Öresten i nuvarande Marks kommun i Västergötland.

 

 

Björkesbacka är ett naturreservat i Örby, Marks kommun. Här kan man se hur ett skogshemman brukades i början av 1900-talet.

 

 

Genom hamling togs löv och grenar tillvara för att användas till djurfoder.

 

 

Marken rensades från sten som samlades i högar. Sådana odlingsrösen kan påträffas här och var i naturen och påminner om gamla tiders odlarmöda.

 

 

 

 

På 1800-talet och början av 1900-talet bestod Halland till stor del av ljunghed. Heden brändes för att ge bättre bete åt kreaturen.

 

 

Från Galgberget blickar vi ut över Halmstad och Laholmsbukten någon gång i mitten av 1800-talet. Det var innan berget hade börjat kläs med skog, och staden låg fortfarande i stort sett samlad innanför de gamla fästningsvallarna. Galgberget som var utmarksjord gav magert bete åt stadsbornas kreatur. Teckning till en informationstavla på Galgberget.

 

 

Kulturreservatet Bollaltebygget i Knäred i södra Halland har den fyrlängade gården som självklar utgångspunkt. En vandringsslinga leder runt i reservatet som till stor del består av ljunghed.

 

 

Bollaltebygget är känt för de bonadsmålningar som pryder väggar och tak. Bonaderna med sina fantasifulla och ofta färgsprakande motiv sattes upp till jul. Det kallades att dra stugan.

 

 

Staffens gård i Olofsbo, Stafsinge i Falkenbergs kommun, är förklarad som byggnadsminne. Den kringbyggda, fyrlängade gården är ett bra exempel på en gammal halländsk slättgård.

 

 

Ottersjö säteri i Dagsås i Varbergs kommun har en gammal men oklar historia. Gården dyker upp i handlingarna på 1600-talet. Bild ur hembygdsboken om Sibbarp och Dagsås (1993).

 

 

 

 

En stöldhistoria från Halmstad 1738: medan Anna Lisa Alexandersdotter höll vakt passade Ingrid Håkansson på att stjäla skospännen, knappar, silkesstrumpor och annat av värde. Kvinnorna greps och fick slita spö. Illustration till en berättelse av Love Janson i Gamla Halmstads årsbok 2008.

 

 

"Vreder i hågen" ställde Ebbe Skammelsson till med blodbad på bröllopsfesten - hans fästmö gifte sig med en annan. Den medeltida sagan om riddaren Ebbe knyts till Gällinge i norra Halland och ingår I "Brott och straff i Halland" av Lars Grimbeck och Stefan Gustafsson (1992). Även de närmast följande bilderna är hämtade ur denna skildring av Hallands mörka förflutna. 

 

 

"Det är lögn större delen i den boken!" Rotebåtsman Nils Christian Trogen i sydhalländska Ränneslöv gav 1837 luft åt sina tankar om Bibelns berättelser. Trogen ställdes inför rätta för kätteri och tvingades slita spö för att sona sitt brott.

 

 

Pigan Botilla Larsdotter snörade sina skor och hann aldrig reagera när Jacob Olson Qwick slungade en sten mot hennes huvud. Mordet skedde mellan Hallandssocknarna Kvibille och Getinge 1847. Qwick dömdes att mista livet på avrättningsplatsen i Kvibille, vilket rapporterades i Hallands Läns Tidning. Artikeln blev det första mordreportaget i halländsk press.

 

 

Vid stranden i Vallersvik i Frillesås döptes Sveriges första baptister en septemberkväll 1848. Men ceremonin stred mot lagen och Fredrik Olaus Nilsson, som planlagt vuxendopet, dömdes till landsförvisning.

 

 

Myteriet i Mute kallas de oroligheter som blossade upp i halländska Rolfstorp 1854. Upproret startade när länsmannen slog till mot en illegal handelsrörelse. Myndigheternas utsända tvingades fly hals över huvud och militär fick tillkallas för att få pli på de uppretade byborna.

 

 

"Känner du igen, känner du igen Stafbäckaskräddaren? Han tog hufvet af gesällen, detta gjorde han om kvällen. Kroppen slängde han i åen, sen gick han ifrå en." Mordet i Stavbäck i Ätradalen 1881 fick spridning genom en populär visa.

 

 

 

 

Berte kvarn i halländska Slöinge är ett gammalt företag med anor ända från 1500-talet. Bild till en informationstavla.

 

 

Kung Oskar II hedrade Halmstad med ett besök 1899. Han åkte även till stenbrotten i Söndrum, där han skev han sitt namn på en minnessten. Men visiten i Söndrum blev kort: utanför Folkets hus vajade en röd flagga istället för den svenska. Inför denna brist på aktning vände kungen snabbt tillbaka till Halmstad. Bild till en informationstavla vid Prins Bertils stig.

 

 

Arent Berntsen Bergen var slottsskrivare i Varbergs län på 1600-talet. Hans arbetsplats var fästningen. Denna teckning liksom de närmast följande är hämtad ur "Bilden av Varberg" av Lars Grimbeck och Stefan Gustafsson (2007). 

 

 

Lundaprofessorn Sven Nilsson reste genom ett kylslaget Halland i slutet av april 1816. Ett vulkanutbrott i nuvarande Indonesien året före hade lett till en global temperatursänkning. I sin dagbok skriver Sven Nilsson att de halländska bergåsarna fortfarande var täckta av snö. Men en lärka gav hopp om våren.

 

 

Skalden och privatläraren Karl August Nicander fotvandrade genom genom Sverige 1824 tillsammans med tre elever. En kväll i augusti nalkades de Varberg: "Sedan man arbetat sig öfver ljunghedarna, blir man till slut varse Varbergs fästning och stadens vackra kyrktorn till venster ... i afton lågo tvenne skepp och hvilade på den blå spegeln i aftonsolens sken" noterade Nicander i resedagboken.

 

 

Norra infarten till Varberg gick längs kusten. En milsten från 1847 står vid vägkanten än i dag.

 

 

"På långa sträckor möter ögat inga andra menniskoboningar, än här och der en eländig backstuga eller fiskarekoja, omgifven af några solbrända, halfnakna barn, som leka med stugans grisar i sanden." Författaren till "Beskrifning öfver badorterna å Sverges vestra kust" från 1858 var rättfram i sin skildring av det vinpinade halländska landskapet.  

 

 

Från 1850-talet blev det allt vanligare att ta sjövägen till Varberg. I en skildring från 1865 berättar en tysk turist om en nattlig resa med hjulångare genom ett skummande Kattegatt. Solens sista strålar "öfvergöto haf och skepp med den mest brinnande röda färg, under det att himmelen för öfrigt förblef mörk".

 

 

Societetsrestaurangen var badgästernas självklara träffpunkt i Varberg. Restaurangen byggdes på 1880-talet.

 

 

På 1800-talet var stenindustrin en omfattande näringsgren i Varberg. Det idoga knackandet i berget har lämnat många bestående spår i landskapet, bland annat storstensbrottet vid fästningen. Bild till en informationstavla.

 

 

Vid Lilla Apelvik lastades stenen på skutor för vidare transport till hamnar på kontinenten.

 

 

Vid Apelviken i Varberg startade doktor JS Almer ett sanatorium i början av 1900-talet. Solen och den friska luften var en viktig del i behandlingen av tuberkulossjuka som kom från alla delar av vårt land. En informationstavla berättar om verksamheten.

 

 

På 1920-talet började det bli alltmer populärt med friluftsbad, och Hallands kust lanserades snart som hela Sveriges badbalja. På många håll fanns barnkolonier, som här i Mellbystrand vid Laholmsbukten. Teckning till projektet Hallands badväg.

 

 

Nästa Heberg! Södergående tåg gör halt vid stationsbyggnaden som faktiskt står kvar än i dag. Mellersta Hallands järnväg mellan Halmstad och Varberg invigdes 1886. Men numera susar tågen förbi utan att stanna. Bild ur "Årstad förr och nu" (1994).

 

 

 

På skolresa till residensstaden Halmstad. Teckning i "När mormor gick i skolan" (1998).

 

 

Får jag lov? Förr i tiden var dansbanan en vanlig mötesplats för unga.

 

 

Omslag till "Sverige i det handelspolitiska maktspelet 1919-1939" (2011). Sven-Olof Olsson, som är docent i ekonomisk historia, berättar om hur Sverige klarade sig igenom mellankrigstiden och dess handelskvoter, strejker och ekonomiska kriser.

 

 

Dialekterna är en viktig del av kulturarvet. Här handlar det om dialektord med anknytning till vår flora. Porträttet visar Carl von Linné som var en berest man men tyvärr missade Halland. Bild till ett reportage i Hallands Nyheter. 

 

 

Genom Tvååker mitt i Halland går en viktig kulturgräns som också märks på sättet att tala. Norr om gränsen används tungspets-r och i söder tungrots-r.