halland-litteraturen

Praktverk och nyttoskrifter

1600- och 1700-talen

 

axtorna

Soldater, vapen och våldsamma strider. Det här kopparsticket skildrar ett Halland som är svårt att tänka sig i dag. Fram till 1600-talets mitt var landskapet en del av danska riket, och det utsatta läget vid riksgränsen gjorde Halland till skådeplats för otaliga strider mellan arvfienderna Danmark och Sverige. Särskilt under nordiska sjuårskriget 1563-70 utkämpades drabbningar som var förödande för hallänningarna, deras byar och gårdar.

 

Bilden ingår i Peder Hansøn Resens krönika om den danske kungen Fredrik II, utgiven 1680. Vi ser slaget vid Axtorna 1565 då omkring 4000 personer miste livet. I boken finns även planscher som avbildar slagen vid Halmstad 1563 och Varberg 1569.

 

 

bylow

Halland förekommer sparsamt i trycksaker från dansk tid. Här är en likpredikan över Christian Bylow, död 1643, som var kungens befälhavare på Lagaholms slott. Läsaren får en utförlig redogörelse för hur den av hosta försvagade Bylow blev allt sjukare under en resa mellan Laholm och Östra Ingelstad i Skåne, där han avled och fördes till sista vilan.

 

 

lagaholm-modell

Christian Bylow verkade på Lagaholms slott som numera är en ruin. Modellen visar hur slottet såg ut på Bylows tid.

 

 

bergen01

”Danmarckis oc Norgis Fructbar Herlighed” är ett bokverk som mycket snabbt blev inaktuellt. Den första heltäckande beskrivningen av det danska riket utkom i fyra delar åren 1650-55. Boken omfattar mer än tusen sidor och mäter nästan sju centimeter mellan pärmarna. Denna gedigna trycksak innehåller bara en enda bildsida, nämligen titelbladet, och det visar Varbergs fästning.

 

Föklaringen till motivet är säkert att författaren Arent Berntsen Bergen hade varit slottsskrivare i Varbergs län med fästningen som arbetsplats. I mitten av 1600-talet var fästningen dessutom en modern försvarsanläggning som var väl värd att yvas över och därmed försvarade sin plats som blickfång i boken. Men Danmark höll på att förlora greppet om sitt territorium - Halland och en del andra provinser som beskrivs i texten skulle snart övergå till Sverige.

 

 

bergen02

En detalj av det graverade titelbladet, som är signerat Simon de Pas 1656, visar själva grundvalen för att upprätthålla ett rike: att betala skatt. I bakgrunden Varbergs fästning sedd från landsidan.

 

 

fred-1658

Den stränga vintern 1658 marscherade Karl X Gustav med svenska armén över isbelagda Lilla och Stora Bält i riktning mot Köpenhamn. Danskarna överrumplades och tvingades till fred som slöts i Roskilde. I och med freden kom bland annat Skåne, Halland och Blekinge att tillhöra Sverige.

 

Hallänningarna var redan under svenskt styre som en garanti för att freden mellan Sverige och Danmark i Brömsebro 1645 skulle bestå. Istället för att återlämnas till Danmark efter 30 år blev Halland nu slutgiltigt en del av Sverige. Fredsfördraget i Roskilde utgavs på flera språk och trycktes på olika orter. Det här exemplaret är från en upplaga som framställdes i Göteborg.

 

 

placat01

Den statliga byråkratin utvecklades under 1600-talet och satte fart på tryckpressarna. För att nå ut till medborgarna lät makthavarna i Stockholm trycka påbud, föreskrifter och underrättelser som skickades till rikets olika delar och sedan kungjordes i kyrkorna. Här är exempel på sådana trycksaker:

 

 

placat02

”Kongl. Maj:tz placat, angående dhen uppå Rijkzdagen uthi Halmstad bewilliade inquartering” från 1678 föreskriver skyldigheter och rättigheter när deltagarna och deras följen i Karl XI:s riksdag i Halmstad skulle ha förläggning och förplägnad.

 

 

placat03

I ”Kongl. Maj:tz placat, angående frij skjuts och giästning hwar med allmogen i Halland sig underdånigst klagat at blifwa beswärad” från 1683 ställer sig kungen på de halländska böndernas sida när de klagat på våldgästning av resande stormän. Resande som inte kunde uppvisa kungligt pass måste betala för tjänsterna, annars väntade böter.

 

 

Suecia-Varberg

I stormaktstidens Sverige ville de styrande visa upp landets härlighet för främmande makter och man drog sig inte för att bättra på verkligheten. Erik Dahlberghs ”Suecia Antiqua et Hodierna”, ”Det forna och nuvarande Sverige”, började tryckas på 1690-talet men blev aldrig riktigt klart.

 

De över 350 planscherna föreställer städer, slott, fornlämningar och andra minnesmärken, allt förskönat och överdimensionerat. Halland har en undanskymd plats i detta storslagna bokverk, men några få planscher visar städerna samt Skottorps slott, platsen för Karl XI:s bröllop 1680. Bilden här föreställer Varberg med fästningen.

 

 

Suecia-Varberg-det02

En uppförstoring av Varbergsbladet visar Carolikyrkan som brann 1767. På dess plats byggdes Varbergs nuvarande kyrka. Eftersom hamnen var grund ligger handelsfartygen för ankar på redden.

 

 

Suecia-Varberg-det

Planscherna i Erik Dahlbergs bokverk är rika på detaljer. Den som tittar noga kan upptäcka små scener ur vardagslivet.

 

suecia-wapen

Sveriges landskapsvapen finns avbildade i Sueciaverket. Här är Hallands vapen, tecknat av Johan van den Aveelen 1715. Detta kopparstick är kolorerat.

 

 

tuneld01

Det dröjde till 1741 innan den första översiktliga beskrivningen av Sverige gavs ut. Fram till dess fanns det inte så stora möjligheter för svenskar att läsa sig till kunskaper om vårt lands geografi. ”Inledning till geographien öfwer Swerige” av Eric Tuneld ägnar dock inte många rader åt Halland. Men så omfattar också den lilla boken ett till ytan vidsträckt rike som även bestod av Finland och tyska orter vid Östersjökusten.

 

Tunelds geografi blev en storsäljare som med tiden växte i omfång och utkom i åtta upplagor. För Hallandsavsnittet tog Tuneld hjälp av Halmstadsonen Jacob Richardson som var i färd med att sammanställa sitt livsverk: en beskrivning av Halland i bokform.

 

 

tuneld02

För hallänningarna var Sverige som fädernesland något ganska nytt. Det hade ännu inte gått hundra år sedan Halland blev svenskt.

 

 biurman-karta

År 1743 blev det lättare att resa i Sverige och därmed i Halland. Då utkom Georg Biurmans ”Wägwisare, til och ifrån alla städer och namnkunnige orter, uti Swea och Göta riken”.

 

Den lilla boken blev under lång tid en populär följeslagare för många resenärer i vårt land. En poäng var att vägvisaren förseddes med kartor, vilket var något nytt på den tiden. Statsmakterna hade nyligen lättat på sekretessen, tidigare betraktades kartor som känsliga för rikets säkerhet och fick inte spridas hur som helst.

 

 

milstolpe-0101

De äldsta milstenarna i Halland har väglett resande i landskapet i mer än trehundra år. Denna sten står norr om Björkäng i Varbergs kommun.

 

 

biurman-sliten

Det här nötta och tummade exemplaret av Biurmans vägvisare har tillhört den lärde och egensinnige ”Ydredrotten” Leonhard Fredrik Rääf (1786-1872), som hade en stor boksamling hemma på gården Forsnäs i Östergötland. Rääf var ingen vän av resor men besökte faktiskt Varberg två gånger - kanske med denna bok i rockfickan.

 

 

linne

Resandet i Sverige tilltog under 1700-talet, inte minst tack vare Carl von Linné. Han ivrade för att upptäcka och dokumentera landets naturtillgångar, till gagn för samhällets utveckling. Här är det läge att uppmärksamma en bok som tyvärr inte existerar: ”Linnés halländska resa.”

 

Linné gjorde fem forskningsresor i Sverige och i samband med dem kom han i kontakt med de flesta landskap, dock inte Halland. Med tanke på Linnés nyfikenhet och vakna iakttagelseförmåga är det synd att Hallandslitteraturen inte innehåller något verk av hans hand.

 

Trots att Linné föddes i Småland bara fyra, fem mil från Hallandsgränsen verkar det inte finnas några skriftliga bevis för att han någonsin satte sin fot i vårt landskap. Frågan är varför, kanske berodde det helt enkelt på att vägfarandet tog på krafterna. Vetenskapsakademien uppmuntrade till fler resor men Linné hade fått nog: ”...då jag wågar mig här näst uht”, skrev han i ett brev, ”så må jag wähl förgåss.”

 

Av reseskildringarna att döma var Rössjön det närmaste Linné kom Halland. Sjön ligger vid den södra foten av Hallandsås, och dit anlände Linné sommaren 1749 i samband med skånska resan.

 

 

spinnrock02spinnrock03

I västgötaresan några år tidigare,1746, kostade Linné på sig en kommentar med Hallandsanknytning. Det är när han berättar om textiltillverkningen i Borås med omnejd: ”Inbyggarne köpte sig dessutom sit mästa gods ifrån Markshärad och Halland, där alt folk spinna och wäfwa, så at ofta sielfwe gubbarne måste sitta wid spånråcken...”

 

 

o-karup-0021

Linné färdades förmodligen aldrig över Hallandsås men det gjorde däremot hans lärjunge Anders Tidström. Året var 1756 när Tidström reste genom ett somrigt Halland. Dagboken, som trycktes 1891, innehåller iakttagelser om så vitt skilda ämnen som boskapsskötsel, fiske, växtlighet, byggnadsskick, människors klädsel och lynne. Anteckningarna är förda i mästaren Linnés anda, synd bara att avsnittet om Halland är så kort.

 

 

tidstrom

Anders Tidström var en vaken resenär som antecknade stort och smått i dagboken.

 

 

dalin-0082

Det kan tyckas som en paradox att en man från det tidigare danska Halland räknas som nydanare av det svenska språket. Olof von Dalin, som föddes i Vinbergs prästgård 1708, gjorde en lysande karriär i huvudstaden och blev en av sin tids mest inflytelserika kulturpersonligheter. Dalin var en mångsidig författare som också ägnade sig åt journalistik och samhällsdebatt.

 

 

dalin-historia

Halland gjorde inget större avtryck i Dalins verk även om hans ursprung ibland kan anas i språkbruk och ordval. I ”Svea rikes historia”, som utgavs i fyra delar 1747-62, nämns platser som finns i närheten av Dalins barndomshem, till exempel Hagbards galge i Asige och Assmunds källa i Sibbarp.

 

 dalin-0142

Här vilar en hallänning. Olof von Dalin avled 1763 och begravdes vid Lovö kyrka nära Drottningholms slott i Uppland. Drottning Lovisa Ulrika lät resa monumentet på gravkullen.

 

 grimbeck01

Den första tryckta skriften som enbart behandlar landskapet Halland utgavs 1751. Det är en akademisk avhandling, dissertation, med titeln ”Hallandia in genere” - ”Om Halland i allmänhet”. En avhandling bekostades och försvarades av dess respondent, i det här fallet Varbergsfödde Johannes G. Grimbeck som senare blev präst i staden. Handledare, med titeln preses, var den kände historieprofessorn Sven Bring, sedermera adlad Lagerbring, i Lund. Innehållet beskriver Hallands geografi och historia. På den här tiden skrevs avhandlingar på latin.

 

 

grimbeck02

Den första renodlade skriften om Halland omfattar knappt 40 sidor och enda illustrationen avbildar en gravhäll i Holms kyrka. På hällen finns en av Hallands få runristningar.

 

 

richardson01

Om Halland inte utmärkt sig i litteraturen tidigare togs skadan igen med råge 1752-53. Då utkom Jacob Richardsons praktfulla planschverk i folioformat: ”Hallandia Antiqua et Hodierna” - ”Det forna och nuvarande Halland”. Frågan är om något svenskt landskap förunnats ett så påkostat bokverk.

 

Författaren var bördig från Halmstad och verksam som ämbetsman på Antikvitetsarkivet i Stockholm. Arbetet med att beskriva Halland var Richardsons egen idé. Han lyckades utverka anslag från staten och ägnade sig åt projektet under många år.

richardson-hunehals

Jacob Richardson var en skicklig tecknare och reste själv runt i Halland och ritade underlagen till kopparsticken i boken. År 1748 signerade han bilden av Hunehals borgruin vid Kungsbackafjorden.

 

richardson--getinge

Det gällde att visa upp ett storslaget landskap och på planscherna i boken är dimensionerna på till exempel fornminnen ofta kraftigt överdrivna.

 

richardson-akerbruk

Samtidigt som Richardson fördjupade sig i historiska källor och berättade om Hallands forntida minnesmärken var han en god representant för den samhällsnyttiga upplysningstiden. Vi får ta del av tankar om hur åkerbruk och fiskemetoder skulle kunna förbättras. Bilden visar hur ytan på odlingsmarken utökas om man anägger kullar på åkern.

 

Men Jacob Richardsons magnum opus möttes av kritiska röster i samtiden. Carl Gustaf Warmholtz skräder inte orden i sin översikt av Sveriges historiska litteratur: ”Lycka var, at Döden ryckte pennan ur handen på Författaren, eljest hade Kronan blifvit belastad med ännu mera Maculatur.”

 

 

rosen

År 1759 ägnades tidningen ”Götheborgska Magasinet” nästan helt åt en artikelserie som är unik i sitt slag. Redaktör Johan Rosén beskriver Varberg, och trots rubriken ”Varbergs historia” får vi en samtida skildring av livet i en småstad, återgiven med berättarglädje och en stor portion humor. Artikelserien avslutas originellt nog med en intervju, med bonden och skepparen ”Elias i Näs”. Artiklarna trycktes i bokform 1923 och är ett sant nöje att läsa än i dag.

 

 

osbeck

När Pehr Osbeck tillträdde som kyrkoherde i Hasslöv och Våxtorp 1760 fick församlingsborna en berest och naturkunnig själasörjare med en treårig resa till Kina och Java bakom sig, utsänd av ingen mindre än Carl von Linné.

 

 

osbeck-flora

Osbecks intresse för växtriket resulterade i ”Utkast til Flora Hallandica” 1788, där han listade arter han påträffat under exkursioner i framför allt Sydhalland. Av Osbecks hand finns också ”Utkast til beskrifning öfver Laholms prosteri” (tryckt 1922) och "Djur och natur i södra Halland under 1700-talet, efter ett manuskript av Pehr Osbeck" (1996).

 

hasslov-kyrka

Pehr Osbecks landskap: från Hasslövs kyrka (där han är begravd) har man Hallandsås i blickfånget.

 

 

hjortberg-tavla

Gustaf Fredrik Hjortberg, kyrkoherde i Vallda och Släp, var samtida med Osbeck och hade liksom sin kollega en bakgrund som skeppspräst hos Svenska Ostindiska kompaniet. Den magnifika målningen av Hjortberg och hans stora familj finns i Släps kyrka.

 

 

hjortberg02

”Den kloke prosten i Vallda” var med sina många och samhällsnyttiga intressen typisk för upplysningstiden. Hjortberg skrev bland annat ”Swenska Boskaps-Afwelen til sin rätta Wård och Skötsel” (1776) med goda råd till lantmän i Sverige. I boken finns ett kapitel där han lyfter fram en alldeles ny nyttoväxt i vårt land: ”potatoes.”